Nu har jag varit utan snus i ett år!, en jättebedrift känns det som. Jag har slutat många gånger förr men alltid trillat dig igen efter någon månad. Men den här gången klarar jag det nog.
Jag trappade ner under 3 veckor med nikotinplåster, 1v på 24mg, 1v på 14mg och 1v på 7mg(tror jag det var), därefter bröt jag helt från allt som innehåller nikotin på midsommarafton.
Dom stora skillnaderna jag upplever, är följande:
– Tröttare på kvällar och efter jobbet, kan inte vara uppe hela nätter och sover ofta middag.
– Hungrigare, äter mer och har gått upp i vikt
– Saknar ”något”, svårt att beskriva. Hade aldrig godissug tidigare men känner det nu.
– Måste tänka på att inte stressa, nikotin gav mig ett visst skydd mot stress och oro.
+ Ingen hjärtklappning som tidigare, vilopulsen sjönk från 80 til 60 slag/min
+ Inga arytmier(dubbelslag på hjärtat) längre, skönt!
+ Sparar pengar, skönt att slippa ordna med snus hela tiden
+ Har inte haft halsinfektioner det senaste året, hade 2-3/år tidigare
+ Somnar snabbare på kvällarna(men sover något sämre)
+ Vaknar utvilad, efter 8h sömn.
Jag förstår nu att den känslan med snus som jag saknar är när man tar dagens första snus, och går från att vara abstinent till att få nikotin i kroppen. Den känslan saknar jag, men i övrigt så känns det helt OK att vara utan nikotin. Alla andra snusar som man tog under dagarna bara för att man var tvungen, saknar jag definitivt inte.
Nikotin påverkar alla olika, men jag har nog varit väldigt beroende av nikotinet. Med snus kunde jag vara uppe till kl 06:00 utan att känna mig trött, det går inte nu. Och med snus så hade jag konstant hjärtklappning i princip. Många jag har pratat med känner inte alls det så, och kan inte sova utan snus inne!?
En del jag känner kan ”festsnusa” men det är helt uteslutet för mig, ska jag vara fri från nikotin så måste jag avstå det helt och hållet.
Är det någon som delar mina erfarenheter och min syn på livet utan nikotin?
.
